Nu är det i hamn!

Äntligen..!

Det är i hamn! Det är på papper! Det är på riktigt! Vi har äntligen hittat vårt hus! Efter en lång tids sökande och flertalet galna budgivningar så har vi äntligen skrivit på - och inte vilket hus som helst heller…

Något som stått högst upp på listan för min del har hela tiden varit att hitta en fastighet med uthyrningsdel - att kunna få in ett extra kassaflöde kommer kunna göra enorm skillnad på sikt. Många fastigheter har ett gammalt uthus eller skjul av något slag som kan ha potentialen att byggas om och konvertera in till ett boende, men ett sådant projekt kostar med största sannolikt en hel del och tar dessutom mycket tid att få gjort. På lång sikt kan detta vara en kanonlösning för den som har möjligheten - men om man kunde hitta en fastighet med en uthyrningsdel som är i topp-notch skick, har ett eget kök/badrum och privat ingång redan - då kan man få in hyresintäkter från dag 1. Detta har varit lite av en avlägsen dröm, för det är väldigt få fastigheter som har detta i dagsläget. Självklart finns dem, men vad är oddsen att de kommer ut för ett rimligt pris, där du vill bo och att du sen får chansen att köpa det? Det är precis vad som hänt oss. Det känns som vi vunnit på jackpot!

Självklart är detta inte allt som varit viktigt och inte heller det enda som är bra med huset. Mitt andra önskemål var att huset skulle ligga med gångavstånd till tågstationen för att vi ska slippa ha en till bil (den största pengaslukaren som finns), då jag pendlar till jobbet och min partner sannolikt kommer göra det med så småningom. ’Gångavstånd’ är förstås en definitionsfråga, klart att man kan gå 30 minuter utan problem - men personligen vill jag inte promenera 30 min fram och 30 min tillbaka dagligen när man ska pendla med tåg också. Jag förstår att detta säkerligen är vardagen för många och jag hoppas inte jag trampar någon på tårna när jag säger det - jag försöker bara automatisera och förenkla mitt liv så mycket jag kan. Det är så jag vill leva. Så för mig var det 10-15 minuter som fick vara max gångavstånd, annars skulle jag ändå vilja använda en bil vid de tillfällen när det regnar eller snöar och då försvinner hela poängen. Så hur långt bort är huset? Ca 5 minuters gångavstånd. Kan inte bli mycket närmare. Så att summera såhär långt är både uthyrningsdel och läge 10/10.

Utöver det, så är huset relativt nybyggt (under 15 år gammalt) vilket inger en trygghet att allt är byggt efter modern standard och man behöver inte känna samma oro för ‘osynliga fel’ som gamla ledningar och eldragningar m.m. annars kan bidra med. Dessutom är det oerhört fräscht och helt nyckelfärdigt att flytta in i. Det finns också ett dubbelgarage och har gångavstånd till familj, vilket i sin tur betyder gångavstånd till gratis gym som också är en riktigt fin bonus!

Hoppas inte det låter som världens skryt, jag är bara så otroligt glad och känner mig som världens lyckligaste man just nu! Som jag skrev i mitt första inlägg så har jag inte haft den rakaste hit vilket känner att jag har hamnat efter i livet. Eftersom att jag inte har någon imponerande inkomst och med största sannolikhet inte kommer ha det framöver heller så känns det här som min väg att komma ‘ikapp’. Med det sagt är inte livet någon tävling, däremot så har jag bestämt mig för att jag vill leva fri från arbete och måsten vilket ändå leder till att man behöver minimera sina utgifter och maximera sina inkomster.

Så vad gick kalaset på?

Ursprungligen så satte vi en gräns på 2 miljoner för oss själva på hur högt vi var beredda att gå för att köpa ett hus, detta var inte detsamma som så högt vi kunde gå, utan en gräns vi satte själva. För någon som bor i storstan så låter det förstås som ingenting - men vi bor i ett litet samhälle och det helt klart över medelvärdet på husen här. Med det sagt insåg vi snabbt att priserna har blivit helt bananas och att det var omöjligt att få ett bra hus för under 2 mkr och fick försöka höja blicken några hundra åtminstone för att ha en chans. Efter att ha förlorat ett antal budgivningar trots att vi höjt ribban ganska mycket, i kombination med att det kom ut färre och färre hus började vi nästan tappa hoppet om att vi ens skulle få tag på ett hus. Sen som gåva från ovan dök möjligheten upp att köpa det här huset privat från några bekanta. De ville ha 2,4 mkr för det vilket var nära gränsen till hur mycket vi kunde lägga, men utan tvekan värt det. Sett till priserna på andra hus i området är det mycket, men sett till vad priserna utvecklat sig under budgivning så var det ett riktigt bra pris som sannolikt hade kunnat dra iväg utanför vad vi kunnat lägga under en budgivning. Säljarna var trots allt nöjda med som ändå slipper mäklararvodet, visningar och annat då vi löste allt smidigt åt dem - så det blev nog en bra lösning för båda parter.

Planen härifrån

På bilden ovan har jag till vänster sammanställt den ungefärliga kontanta kostnaden vi kommer behöva punga upp i samband med husköpet, samt vad den månatliga amorteringen hamnar på. Det är ganska precis vad vi har samlat ihop i kontanta medel (bortser helt från det vi redan har placerat då detta inte kommer röras). Till höger är sen en sammanställning på först hur mycket vi kommer ha amorterat av lånet efter 15 år och vad som kvarstår. Därefter hyresintäkten - vi har tänkt att ta 4000 kr även om vi troligen skulle kunna få mer än så då det är en vän till oss som kommer hyra av oss, tryggheten att känna den som bor hos oss är värd ett rabatterat pris. Därefter har jag sammanställt vad ett månadsspar på 4000 kr, med en genomslittlig årsavkastning på 8 % skulle generera på 15 år. Detta med hjälp av rikatillsammans fantastiska verktyg som inkluderar val av skattesats med - så skatt för ett ISK/KF är också inkluderat i detta. 

Med hjälp av detta kan vi se att på 15 år så har vi tack vare hyresintäkten i princip kunnat betala av hela vårt bolån om vi väljer att göra det. Är det så att det går liiite bättre så är det helt avbetalt, går det lite sämre så är det sannolikt ändå inte mycket kvar. Går det enligt plan så är det åtminstone helt avbetalt innan nästkommande år har passerat. Med det här sagt så är det dock inte särskilt rationellt att ta ut dessa besparingar bara för att betala av ett lån på någon procents ränta när man kan generera mycket mer genom att ha det kvar på börsen. Men vem vet hur läget ser ut om 15 år? Kanske är räntorna betydligt högre än vad de är idag och kanske genererar börsen sämre. Finns alternativet där att betala av lånen och bli helt skuldfria så kommer vi åtminstone att överväga det. Vår plan är trots allt vara fria om 15 år - och man är väl ändå inte helt fri så länge man har skulder att dras med?

Destination: Freedom

Utöver dessa 4000 kr så är ambitionen att spara 10 000 kr/mån vardera vilket kan vara svårt vissa tillfällen, framförallt nu i början när man dels köper hus och behöver saker som möbler m.m. samt att det redan utgör nästan 50 % av min nettolön och mer än så för min partner. Förhoppningsvis kommer vi att hinner höja vår lön något under våra 15 år i arbetslivet och kunna stoppa in en peng här eller där som t.ex. från skatteåterbäring och annat man inte riktigt räknar med - och så förhoppningsvis ska det jämna ut sig genom att man kan spara lite mer framöver (även om man så klart behöver få in det tidigt för effekt) så att vi klarar av att hålla oss till målet.

Dessa 10 000 kr /mån ska då förhoppningsvis ha nått upp till 3 mkr vardera efter 15 år och generera oss i snitt 10 000 kr  var per månad (se bild nedan). Då har jag ändå räknat lite mer försiktigt på 7 % i årlig avkastning då utdelningsportföljen sannolikt tar lite lägre risk. Om vi fortfsätter att ha en hyresgäst därefter så innebär det att den kommer täcka våra huskostnader på egen hand - allt annat lika. Dock är det ju sannolikt att både driftkostnaderna och hyran gått upp om 15 år så de skulle sannolikt fortfarande täcka kostnaderna väl. 

Nu är 15 år en lång tid och väldigt mycket kan hända under den tiden, det är så många parametrar som kan spela in på gott och på ont, någon ny kris, någon blir av med sitt jobb, det tar slut, hittar ingen lämplig hyresgäst, räntorna drar mot skyarna, kanske vinner man på lotto eller hittar drömjobbet, kanske trivs man inte och flyttar någon annanstans eller så kanske man inte ens är i livet - det är omöjligt att planera för allt. Men det är nog bra att ha en plan så att man åtminstone har en utgångspunkt, ett mål och en väg att nå den. Sen kommer man alltid få göra justeringar på vägen!

Avslutningsvis vill jag revidera det jag sa i ett tidigare inlägg, angående att posta varje söndag - insåg dels att jag inte riktigt är i det stadiet i livet där jag alltid har tid för att göra det jag vill - men också att det blir inte nå bra om man ska skriva “bara för att” när man egentligen inte har något vettigt att säga. Då är det bättre att låta bli i mitt tycke. Istället så kommer jag att skriva när jag känner att jag har något jag vill skriva av mig om eller något att dela med mig av, förhoppningsvis blir det inte allt för sällan iallafall ! 

Må väl!

//Divito