My story

My story...

Tänkte att jag ville få en chans att introducera mig och min blogg för den som är intresserad, Twitter är ju som vi alla vet något begränsad när det kommer till antal ord.

Denna blogg kommer att ha fokus på privatekonomi och investeringar. Det kommer att vara min primära plattform för att dela med mig av mina tankar, min resa och mina resultat av mitt sparande och min väg mot ekonomisk frihet.

Jag är en 29 år gammal och kommer att ha nått 30 innan året är slut och arbetar som banktjänsteman. Om jag stannat där med beskrivningen så hade många troligen gjort en del antaganden, t.ex. att jag har arbetat runt 10 år och har en lön över medel och sannolikt redan är en bit på vägen mot mitt mål som är som många andras, dvs. ekonomisk frihet. Men riktigt så är inte fallet.

Min väg till där jag är idag har varit allt annat än rak och självklar vart jag vill i livet. Jag var (är fortfarande till en viss gräns) en riktig gamer under mina tonår vilket satte sina spår i skolan. Det känns konstigt att säga det för jag såg det inte riktigt så då men jag var definitivt spelberoende. Spel tog upp all min tid och uppmärksamhet vilket ledde till att jag hoppade av gymnasiet halvvägs igenom då jag insett att jag ändå aldrig skulle få några godkända slutbetyg.

Fick min egen lägenhet med hjälp av ungdomsrabatt, bidrag och att min pappa var snäll nog att stå som borgenär. Detta var både tur och otur för mig då jag hade turen att kunna flytta hemifrån tidigt, men oturen att jag 'kom undan så lätt' att jag inte behövde ta tag i mitt liv. För att göra en lång historia kort så präglades mitt liv ett par år därefter av att varken jobba eller studera utan mest sitta hemma och spela.

Till slut ledde det livet till att jag blev djupt deprimerad då jag insåg att jag höll på att kasta bort mitt liv och att livet började sakna mening. Jag började ifrågasätta mig själv och mina val och vad jag skulle göra för att vända på detta. Återigen hade jag en väldig tur som hade en sån snäll pappa, då han erbjöd mig att jobba åt honom (egen firma). Detta gjorde jag säsongsvis ett par år tills det att jag började känna att hur snällt det än var, så kändes det inte hållbart att jobba med sin förälder för länge (alla ni som arbetat med familjemedlemmar kan nog relatera, det blir ofta en del gnäbb).

Det var vid det här tillfället som jag bestämde mig för att jag ville börja plugga igen. Jag gick raka vägen till Komvux där jag läste ikapp mina gymnasiebetyg för att kunna söka mig vidare till högskola. Ca 1.5 år tog det att läsa ikapp och skaffa mig min högskolebehörighet, tre år efter det stod jag där med min universitetsexamen i företagsekonomi. Detta var 2018.

Valet av utbildning var långt ifrån självklart för mig, jag velade långt och länge under åren innan (och under utbildningen). Mitt val av ekonomi var egentligen ett resultat av min oförmåga att bestämma mig och blev då jag insåg att en bred universitetsutbildning som den kan öppna många fler dörrar än en mer nischad utbildning, snarare än någon dröm om att bli revisor.

Det var mycket jag tyckte var trist och ointressant under utbildningen och i ärlighetens namn så kunde jag ha skött det bättre. Min inställning vacklade då jag konstant ifrågasatte om det verkligen var rätt utbildning för mig. Trots detta så hade jag gett mig f*n på att klara av min utbildning och ge mig själv de absolut bästa förutsättningarna för att få ett vettigt jobb efteråt. Jag visste att då jag redan var äldre än de flesta andra i min klass och mitt CV till största del gapade tomt skulle jag behöva överprestera för att få en ärlig chans på arbetsmarknaden - varför skulle de välja mig över någon ambitiös person som gått raka vägen från gymnasiet till universitetet och klarat allt med bravur?

På grund av detta sökte jag mig till relevanta deltidsjobb, gick på nätverks-event, deltog i ekonomiska tävlingar och gick med i styrelsen för Unga Aktiesparare. Det var här jag fastnade för något som jag verkligen ville hålla på med, privatekonomi och sparande. I samband med detta började konsumera allting som var relevant till börsen, sparande och privatekonomi - tidningar, YouTube och podcasts där "PrataPengar" ligger oerhört varmt om hjärtat, (stort tack Nicklas och Filip, ni har betytt mycket!)

Detta i sin tur ledde till att jag hittade mitt spår och började arbeta deltid på bank för att jag ville arbeta med att hjälpa andra få en bättre privatekonomi och på det spåret har det varit sen dess, typ.

Mitt intresse kvarstår och jag arbetar fortfarande inom bank, men det är inte förrän nu - mitt under Corona-krisen som jag börjat djupdyka i ekonomisk frihet och hur jag kan nå dit. I samband med att jag började känna mig fram på börsen (2017) så köpte jag lite aktier utan någon vidare analys - det var mycket på känn och en del från diskussion av andra UA-medlemmar. Jag fattade att det inte var någon briljant plan men det var också något jag behövde göra för att känna på vattnet lite och få ur mig de flesta nybörjarmisstagen. Parallellt med detta gjorde jag också något mycket vettigare, sparade i indexfonder. Det dröjde inte länge innan jag insåg att jag fick en bättre avkastning av mina indexfonder än mitt kladdande med diverse aktier.

Under samma tid så närmade jag mig min examen och mina många åtaganden blev väldigt tidskrävande vilket ledde till att jag helt lämnade aktiesparandet åt sidan men fortsatte att spara i mina indexfonder där jag placerade 1500 kr i månaden medan jag studerade. Det låter väldigt lite just nu, men det var förvånandsvärt mycket mer än vad de flesta andra ekonomstudenterna verkade spara. Jag sparade dock mycket mer än så men mest till en lång resa som jag hade lovat min partner för att hon stått ut med mig i tre år då jag varit väldigt upptagen och frånvarande. Dock satte jag som mål för mig själv att aldrig spara mindre än 1500 kr i månaden, oavsett vad - och fortsatte med detta även under de 9 månader vi sedan var ute och reste.

Nu är vi hemma igen sen sommaren 2019 och börjar på något sätt från scratch med livet känns det som. Vi har båda lite pengar kvar och undansparat trots allt men det är inga stora belopp. Nu har jag arbetat på mitt nuvarande jobb närmare 8 månader och har lyckats fylla på buffert och annat sparande lite, jag fyller snart 30 år och äger nästan ingenting. Så jag är kanske inte riktigt 'i fas i livet' om man jämför med många av mina jämngamla vänner. Missförstå mig inte, jag försöker inte låta som att det är synd om mig på något vis - jag har själv skapat mina förutsättningar och de kan också vara bättre än många andras, jag vill bara dela med mig av min story och hur jag hamnade här.

I samband med att Corona bröt ut och börsen började rasa så började en bekant röst eka i mitt huvud "De bästa affärerna görs i de jävligaste av tider" viskade Nicklas 'Investeraren' Andersson. Turbulensen på börsen lockade tillbaka mitt intresse att vara mer aktiv och jag som inte längre brukade kika särskilt mycket på mitt Avanza-konto var in och tittade dagligen igen. Mitt fondsparande som hade gått så bra 2019 (som hela börsen så klart) hade rasat och utplånat hela årets avkastning på några dagar - det var ju inte jättekul men å andra sidan så är det ju inga stora pengar då jag inte sparat särskilt länge.

Detta ledde till att jag började konsumera allt jag kunde om börsen igen, (R.I.P PrataPengar tho) och intresset blev (är) större än någonsin igen. De senaste två-tre månaderna har jag spenderat den största delen av min fritid på att strukturera upp en plan och en strategi för att nå ekonomisk frihet, tillsammans med min partner. Detta låter troligen sjukt impulsivt men riktigt så är det inte. Vi har diskuterat alternativa livsstilar och olika sätt att inte behöva arbeta hela livet (åtminstone inte åt någon annan) under alla våra år tillsammans, då vi har så många egna intressen och hobbys som vi vill spendera vår tid på. Detta är bara första gången jag har insett att det kan bli en verklighet - om vi tar tag i det här nu, idag - och håller oss till vår plan. Jag kommer utveckla detta mer i ett senare inlägg, det här är redan alldeles för långt.


Till dig som faktiskt tagit dig tid att läsa allt detta vill jag bara säga stort tack, jag lovar att jag kommer hålla mig kortare framöver. Det här blev en långrandig introduktion till mig och vem jag är men det lägger åtminstone en rejäl grund för den som kommer vilja följa med på min (vår) resa. Den här bloggen kommer vara den plats där jag skriver ut mina tankar och delar med mig av vad vi gör för att nå våra mål - det blir också väldigt mycket svårare att inte hålla sig till det man lovar när man gör det publikt som detta, vilket gör att jag får en hållhake på mig själv samtidigt som jag förhoppningsvis kan inspirera eller tillochmed hjälpa någon som drömmer om samma sak.

Nästa inlägg blir mer kring våra aktuella siffror, sparkvot, investeringsplan m.m. kanske lite mer intressant.

Hej så länge!
//Divito